Min pappa
Tänkte egentligen skrivit om min dag idag, men så blir det inte, har för mycket på tankarna,
Så istället ska jag skriva om min pappa.
För er som inte vet så omkom min pappa i en olycka förra året, han var fullt frisk, alltid glad och bara 46 år gammal, han hade många lyckliga år kvar att leva, men så blev det inte
Min pappa var min livsglädje, jag har tävlat sen jag var 6 år gammal och han har alltid varit med mig, har jag haft problem han han hjälpt mig, han fick mig alltid att fortsätta när jag ville ge upp, han gav mig den kämparglädjen han själv hade.
Min pappa var en människa som alltid var glad, envis och han var väldigt klumpig, eller man kanske ska säga att han bara hade otur väldigt ofta, kanske en blandning?
Skrattade och hade roligt nästan hela tiden, jobbade som en dåre, för han älskade att köra lastbil,
Något han även älskade att göra var att jaga,
Finns så mycket kul jag kan berätta om honom, som när han åkte utan glas i glasögonen utan att märka det,
Min pappa har gjort mig till den jag är idag, jag har alltid varit pappas flicka och det finns inget som kommer att ändra det,
Sen han försvann så försvann en stor del av mig, en stor bit saknas, jag är inte hel längre,
Det går inte en dag utan att jag tänker på min pappa, och jag kommer aldrig glömma honom, han var verkligen mitt allt <3
